Några ord till Sophie Lohede och hennes nära vänner ...

Det är svårt det här med döden eftersom vi vet så lite om den, eftersom ingen har kunnat berätta hur den är. Har du förresten tänkt på hur länge du skall vara död? Ibland har jag funderat på Kristina Lugns ord om: “att livet är den enda möjlighet vi har att inte vara döda”. Kanske spelar det ingen roll nu när ni har Internet däruppe. Du vet att jag vet hur svårt det kan vara att leva. Ibland kan den kalk vi alla måste släcka vår törst ur, vara mer bitter än vad vi orkar leva med. Sorgen och bedrövelsen över hur livet blev, kan ibland bli så stor att vi uppgivna låter oss föras tillbaka till den tidlösa Tiden. Jag sörjer dig verkligen Sophie, trots att jag aldrig fick tillfälle att lära känna dig och jag önskar så innerligt att jag fått säga dem till dig innan ... när du levde.



Jag tänker mig livet som en kort ljusglimt mellan två evigheter. Man skall inte vara rädd för döden, för om man tänker efter hur länge man skall vara död så förstår man hur kort tid man har att leva. Därför skall man vara rädd om livet och de få dagar man fått som gåva att leva livet.

Döden tänkte jag mig så är titel på en dikt av Bo Setterlind. I sin dikt liknar Setterlind döden vid en gammal odalman och sig själv vid en liten harpalt som lyfts upp i odalmannens korg, där den slutligen somnar.

Det gick en gammal odalman
och sjöng på åkerjorden.
Han bar en frökorg i sin hand
och strödde mellan orden
för livets början och livets slut
sin nya fröskörd ut.

Han gick från soluppgång till soluppgång.
Det var den sista dagens morgon.
Jag stod som harens unge, när han kom.
Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång!
Då tog han mig och satte mig i korgen
och när jag somnat, började han gå.

Döden tänkte jag mig så

Epilog

Det nedlagda åtalet för våldtäkt av 15-åriga Sophie Lohede i Jönköping, som tog sitt liv före rättegången, kan komma att tas upp igen. Att offret avlidit måste inte innebära att ett våldtäktsmål läggs ner. Enligt åtalet i Jönköping blev 15-åriga Sophie våldtagen 6-7 gånger av en 42-årig man, som även gav henne amfetamin. Men sedan flickan tagit sitt liv, lade kammaråklagare Erik Schreiber ner åtalspunkterna om dessa våldtäkter. Hans bevisning byggde på flickans egna uppgifter. 42-åringen medger att han haft sex med henne, men hävdar att det var frivilligt från båda parter.

Tiderna förändras men mönstret går igen

Det här musikbildspelet tillägnar jag alla dessa unga som hamnade i helvetet redan innan de dog och till alla dem som vi svek eller inte eller inte ens orkade tänka på att hjälpa och till alla dem vi lämnade vind för våg i ett värre helvete än det helvete vi ens kan föreställa oss i livet. För alla dessa bröder och systrar, som blev döpta men inte konfirmerade har jag gjort den här videon, eftersom alla förtjänar att bli ihågkomna.

Se på min video med en stor ödmjukhet eftersom nästan alla personer i videon sedan länge är döda. Några av dem blev mördade. Andra dog av sjukdom, självmord eller överdos. Man kan med säkerhet säga att alla de som dött, dog en missbruksrelaterad död. Ett litet fåtal blev nästan gamla. De flesta fick aldrig bli vuxna eftersom de slutade leva i unga år.

Läs även andra bloggares åsikter om eländet i Jönköping:
amfetamin, döden, jönköping, självmord, sophie lohede, våldtäkt
.

Brunråttor bygger bunker utan bygglov i Tveta Härad

I Sverige krävs bygglov för att anordna tunnlar eller bergrum som inte är avsedda för tunnelbana eller gruvdrift. Dock har ingen i kommunen någonsin hört talas om att en enda brunråtta ansökt om bygglov i Tveta Härad. Trots avsaknaden av, eller intresse för, ordning och reda i skog och mark har nu ett gäng brunråttor slagit sig ner vid ån nära den gamla dammen där de lever ett Herrans liv som stör få, men oroar desto fler.



Den bruna råttan (Rattus norvegicus) är en enastående överlevare som bygger sina underjordiska bunkrar (utan bygglov) överallt på jorden mellan den eviga vinterns land och latituden noll. De älskar människan och hennes levnadssätt trots att den av de flesta människor ses som en inkräktare och snyltare trots att den liksom människan är allätare. Den käkar lika gärna delar av vegetabilier som kött. Ibland kan den också uppträda som rovdjur. Den trivs på de mest skilda platser men föredrar ofta lite fuktigare ställen. Brunråttor lever i flock. De är skygga djur som främst är aktiva under dygnets mörka timmar. Under rätt förhållanden kan ett råttpar ge upphov till si så där 1.000 nya små råttor på ett år!

Läs även andra bloggares åsikter om:
brunråtta, brunråttor, bygglov, inkräktare, råttor, snyltare, överlevare
.

Det finns hundar man aldrig glömmer

Bildspelet här ovanför, om en terriers sista dag, kan av vissa upplevas som ohyggligt. För oss som var med den där dagen kan jag bara säga att den började som en underbart vacker morgon och slutade i en sorg helt utan motstycke. Jag har fortfarande mardrömmar om den här dagen.

Jag minns när min irländska terrier Maia var inne i slyngelåldern och under en tid var rent väck i skallen. Det var som om hon läste mina tankar och mina önskningar och sedan alltid gjorde tvärtom. Under slyngelåldern gjorde hon en iakttagelse. Hon upptäckte att det fanns vanliga hundar och fjollhundar. Fjollhundar var såna där hundar som överbeskyddades av sina ägare. Ägare som trodde att hundar var som ömtåliga porslinsprydnader som mådde bäst av att leva sitt liv i ägarens famn. Med andra ord: Rädda ängsliga hundar som gnydde när andra hundar, unghundar eller till och med valpar närmade sig.

Under en period i slyngelåldern kom min hund till insikt om relationen mellan orsak och verkan. När en fjollhund upptäcktes kunde Maia sätta av i en snabbhet som kunde ha gjort en whippet avundsjuk. Utan att sänka farten rammade hon fjollhunden som ibland resulterade i ett halvt världskrig mellan oss hundägare. Det här var naturligtvis ett problem. Jag ringde min uppfödare Lena och frågade vad jag skulle göra för att sätta en gräns för Maia beteende, som visserligen inte gjordes av aggressivitet utan mer på lek och trots. Lena skrattade och frågade om Maia betedde sig likadant mot sina rottweilerkompisar, vilket hon inte gjorde även om Maia ibland var mer än lovligt tuff mot sina kompisar.




Lenas recept var enkelt och filosofiskt. Hon sa: "Max, det kommer en dag då Maia stapplar fram till dig på sina reumatiska ben och lägger sin gråa nos i ditt knä och tittar på dig, så vädjande, med sina bedjande ögon. Då kommer du att tänka, att tiden ni har kvar tillsammans är rätt knapp. Kanske kommer du att gråta en liten skvätt och smeka din gamla hund över pannan. Men så kommer du att tänka på den där tiden då Maia ställde till spektakel med fjollhundarna. Då kommer du att skratta och tänka att: Det var den bästa av alla tider vi haft tillsammans, jag och min älskade lilla Maia. Men det var en tid för länge länge sedan".

Ord: aggressiva, fjollhundar, gråta, hundägare, kompisar, mardrömmar, rottweiler, slyngelålder, spektakel, terrier, uppfödare, världskrig
.

An nescis, mi fili, quantilla prudentia mundus regatur

För länge länge sedan bodde det på Södertörn ute vid Skarpa by och på en utgård vid namn Svinmyra en man som hette Gunnar. Hans hustru hette Dagmar och var vän med Sten Hvide som var storman i bygden. Herr Sten var en rik man och den bäste bonde fast vid denna tid mycket gammal. Dagmar hade en son som hette Folkunge. Han var inte stor till växten men ofta svår att komma till rätta med för sitt arga humörs skull. Folkunge var stugsittare och askepott och hade inget annat för sig än att vältra sig framför fötterna på fint folk. Stor skada ansåg makarna ha i detta att deras son Folkunge så litet ville lära sig folkskick. De flesta menade att han inte var rätt hopsnickrad i skallen sin. Nu gick det en tid och så fick Sten sot. Han lät förstå att han inte skulle komma att få fler sjukdomar än denna. Därför lät han då kalla på sin fränkas son Folkunge och tillsade honom att fara varligt fram med bättre folk, annars skulle det ta en ände med stor förskräckelse. Därpå lämnade han en kista med skrivdon till Folkunge och bad honom använda sitt huvud bättre än tidigare. Så dog stormannen Sten Hvide och blev sedan lagd i rösad hög.



Elis hette kärring som bodde i skogen ute vid Svinmyra. Hon hade en vildbase till son som hette Krut och han var starkare än de flesta. Ofta gav sig Krut på Folkunge med en råsmäll på käften. Folkunge tålde detta ofog illa och rände en dag en stor granstör i ryggen på Krut så att han föll i backen och inte kunde resa sig upp under en tid. Sedan Krut tillfrisknat från sin skada lade han sig i försåt med alla sina huskarlar och fångade Folkunge i garn och slog honom till marken och satte sig ovanpå och sket honom mitt i ansiktet. "Lite skit tar inte död på mig" ropade Folkunge efter Krut och hans ogärningsmän och haltade iväg till skogs och vässade två nya störar med sin yxa. Sedan red han till byn och utmanade Krut på holmgång. Om den kampen kan inte mycket mer sägas än att Folkunge Gunnarson under holmgången lät alla tro att han slarvade med sina störar. I övermod sprang Krut fram för att rycka dem till sig då Folkunge rände skallen sin mitt i hans ansikte så att Kruts näsa sprack helt mitt itu. Skrikande sprang Krut därifrån och menade att Folkunge förstört honom för lång tid. En tid därefter drog Krut till tinget med många fränder i släptåg och krävde dom och rannsakan över Folkunge för hans vildhets skull. "Det är bättre att möta en björnhona vars ungar man tagit än strida mot en dåre sa Folkunge och slungade en stor sten på foten på Krut så att denne föll till marken. Därpå red Folkunge ut till havet och seglade sydvart, till varjagernas land, och blev där vän med Immutator Mundi, världens omdanare. Hos honom bodde Folkunge en lång tid och lärde sig många användbara kunskaper.

Läs även andra bloggares åsikter om:
bärsärkar, holmgång, ogärningsmän, rövare, smärta, tårar, älska
.

God jul till Karl-Bertil Jonsson och alla andra som firar jul

Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma. Alla sova i enslig gård djupt under midnattstimma. Månen vandrar sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran, snön lyser vit på taken. Endast tomten är vaken. Endast tomten är vaken när husfolket sover sin djupaste sömn :)

Tomten var en slags skuggbonde med övernaturliga krafter som såg till att gården har lycka med sig. Han visade sig ogärna, men beskrivs som en äldre man och mindre än människor (exakt hur liten varierar), ofta med vitt skägg, grå kläder och röd luva. Det var viktigt att hålla sig väl med honom och inte förarga honom på något sätt. Tomten hade ett vresigt temperament och kunde hämnas om man exempelvis misskötte djuren eller behandlade honom respektlöst. Framför allt vakade han över djuren i stall och lada. Som tack för hans arbete gav man tomten en skål gröt. Enligt en senare tradition skulle han vara särskilt förtjust i risgrynsgröt (sötgröt), som därför även kallas tomtegröt. Till sägner om tomten hör hur han i vrede dräper en ko när han inte får en klick smör i sin gröt, eller hur han belönas med nya kläder, vilka dock gör att han anser sig för fin för att fortsätta med sitt arbete. Det säger även något om bondesamhällets värderingar att tomten, gårdens skyddsväsen, är en man, medan skogsrået, vildmarkens skyddsväsen, är en kvinna.

Tomten har en del gemensamt med vättarna. Båda hör till oknyttens skara och sades exempelvis hålla till under vårdträdet, och gårdsvätten är ett annat namn på tomten. I de isländska sagorna talas det om landvättar som man inte fick skrämma bort för att lyckan skulle fly bygden, och som med mycket annat i folktron kan man se tomten som en del av den fornnordiska religionen som kvarlevt synkretiskt med kristendomen. Den heliga Birgitta Birgersdotter varnar på två ställen i sina uppenbarelser för att hedra tomtegudar (tompta gudhi). Liknande varningar utfärdas i äldre predikosamlingar och bibelkommentarer.

Hur andra bloggare firar jul med spetsad glögg och tummelduns:
glögg, helga natt, jul, mindvinternatt, tomten, viktor rydberg
.

Till den vackraste flicka som nånsin funnits i våra kvarter #

God morgon i regnrusket min kära Charlotte Joséphine! Jag skriver det här till dig och inte till någon annan än till dig. Jag vet att du kommer att skratta åt mitt tokiga påhitt. Som det här med Charlotte Joséphine som du inte ens heter. Men strunt samma, jag har något viktigt att säga dig.



Allra först vill jag berätta om en jul som jag inte kunde firade med dig och din familj eftersom det var på den tid som jag jobbade som volontär på Frälsningsarméns Härbärge för hemlösa. På julaftons eftermiddag, när jag var på väg till Härbärget såg jag två trasiga kolingar som satt och krökade T-dojan med päronsoda nere på perongen vid Slussens T-bana.
Jag minns det, som om det vore igår, den sorgliga scenen med de två ensamma gubbarna som ingen av de förbipasserande hade tid att bry sig om. Inte ens jag eftersom jag var på väg till Frälsis Härbärge.



Nu är det snart en jul igen Charlotte Joséphine, en jul som kommer att vara helt annorlunda än alla andra jular jag firat med dig och din familj. I år skall jag resa långt bort från dig för att fira jul på en annan plats med andra människor som behöver mig mer än du och din familj gör. Kanske blir det en sorgsen jul eller en glädjens jul. En jul blir det dock under alla omständigheter och julen blir vad vi gör den till. Tomtegröt & Skinka :-)



Det finns tillfällen då alla beslut är dåliga. Då måste du välja det alternativ du minst kommer att ångra. Allt annat vore fel.

Det enda jag med säkerhet vet, är att jag måste göra en lång resa till ett vindpinat land där varken björk eller tall kan växa. Ett land där vinden är så iskall att ingenting kan leva där mer än en kort tid innan vinden blåser dem till is. Där i detta köldens land lever två ensamma människor som fryser så illa att jag nästan faller i gråt när jag tänker på hur eländigt de har det. Där hos dem vill jag vara i jul. Där hos dem vill jag vara i år!

Läs även vad andra bloggare anser om julen:
ensamhet, frälsningsarmen, hemlösa, härbärge, jul, julafton
.

Man skall hålla sig till sånt som är gammalt och traditionellt #

Musikbildspelet här ovan var tänkt som ett traditionellt Luciafirande med allt sånt som man av gammal hävd kan kräva av ett sådant firande, som sedan länge varit en förberedelse för oss kristnade om Jesu Kristus, vår frälsares snara ankomst till vår jord. Hitkomna från Madagaskars Piratbay och klädda i vitt, var de allom bekanta Gustav Adolf Skytte, Klaus Störtebeker, amiral Sören Norrby och fribrytaren Gustav Drake.

Som sköna tärnor bland tärnor fanns de två av polisen efterlysta Ingela Gathenhielm och Johanna Hård. Luciafirande kunde med andra ord inte sluta på annat sätt än det gjorde. Tjuvlarmet började tjuta som ett stolligt flyglarm och Luciatåget fick brått att avsluta sitt sköna spektakel när de annalkande polissirenerna blev allt för irriterande och närgågna.

Sankta Lucia

Natten går tunga fjät runt gård och stuva
kring jord som sol'n förlät skuggorna ruva
Då i vårt mörka hus stiger med tända ljus
Sankta Lucia, Sankta Lucia

Natten var stor och stum, nu hör det svingar
i alla tysta rum, sus som av vingar
Se på vår tröskel står vitklädd med ljus i hår
Sankta Lucia, Sankta Lucia

Mörkret skall flykta snart ur jordens dalar
så hon ett underbart ord till oss talar
Dagen skall åter ny stiga ur rosig sky
Sankta Lucia, Sankta Lucia

Det första luciatåget som vi är vana att se det anordnades år 1927 i Stockholm av den sedan länge stendöda Stockholms Dagblad. Tidningen var under senare halvan av 1920-talet Sveriges första tabloidtidning. Det sista numret utkom 19 september år 1931, varefter tidningen slogs samman med Stockholms-Tidningen, som också är stendöd sedan länge.

Att gemene man (eller kvinna) har en grundmurad uppfattning om vad som är gammalt och traditionellt är allom välbekant vilket bekräftads år 2004 då Sveriges Television totade ihop ett luciafirande som det kunde ha sett ut i Malungs socken på 1800-talet. Resultatet blev ett ramaskri från tittarna som menade att man skall hålla på traditionerna. Man kan med andra ord säga att våra traditioner uppkom, i vart fall, efter 1927 :)

Läs även vad andra bloggare anser om traditioner:
frälsaren, jesus, kristna, kristus, lucia, luciafirande, luciatåg
.

Den bistra sanningen om varför Mona Lisa ler

Leonardo da Vinci föddes den 15 april 1452 nära Vinci i Italien och dog den 2 maj 1519 i Amboise i Frankrike. Leonardo tillhör renässansens mest betydande konstnärer. Han är mest känd för sitt porträtt av Mona Lisa som framför allt är omtalat för hennes hemlighetsfulla leende. I alla tider har man frågat: Varför ler hon? Svaret har låtit vänta på sig länge nog och nog kan vänta ett par minuter till eftersom hennes barndom är viktigare att veta. Mona Lisa växte upp hos sin farmor, fru Piero, som var ett enastående fruntimmer som tidigt lärde Mona Lisa och hennes syster att läsa och räkna. I uppfostran ingick även dans och fäktning.

Fru Pieros man var herr Piero och deras enda son hette Leonardo di ser Piero da Vinci. Leonardo var en charmör av stora mått och resultatet av hans många affärer blev två oäkta döttrar, Mona Lisa och Maria. Syskonen kom att välja helt olika vägar i livet. Maria blev gift med en rik affärsman i Vinci och levde hela sitt liv i stillhet. Mona Lisa som var en orolig själ, valde svärdet till sin ledsagare och lärde sig till fäktmästare.



Vid 22 års ålder gick Mona Lisa till sjöss, utklädd till man. 13 dagar senare tvingades fartygets kapten att stryka flagg för pirater. När sjörövarna bordade hennes fartyg uppstod en kort strid där en ung sjöman, som egentligen var Mona Lisa, gjorde så bra ifrån sig att piraterna lät honom leva och upptog honom i sin krets. Ett par dagar senare avslöjades Mona Lisa och skulle nog ha kastats i sjön om inte kaptenen i sin lystenhet låst in henne i sin kajuta för sitt eget nöjes skull.

Hade kaptenen vetat att Mona Lisa var fäktmästare hade han säkert tagit det lugnare med sitt begär. Nu slutade det med att han först förlorade pitten och sedan livet. Därefter tog hon över kommandot på fartyget och installerade sig som ny kapten över 96 vilda pirater. Den bistra sanningen om varför Mona Lisa ler är därmed klargjord för alla som varit intresserad av att få veta varför hon ler när pappa Leonardo porträtterade och odödliggjorde sin yngsta dotter Mona Lisa år 1503.

Läs även andra bloggares åsikter om:
fäktmästare, leonardo da vinci, mona lisa, pirater, sjörövare
.

Att sänka skepp och spränga viking med sprit

Jag har fullt förtroende för Bardinets Negrita när det gäller att reda ut komplicerade problemkomplex. Hon har under många år visat sig vara en pärla när det gäller att hitta på nya okonventionella metoder, för att stoppa de galna bärsärkarna från norr. För ett par år sedan bjöd hon några vikingar på sprit blandat med nitroglycerin. När vikningarna var fulla som svin knuffade hon ner dem i en ravin ... POFF, POFF och POFF!

Läs även andra bloggares åsikter om:
bardinet, bärsärkar, hobstig, negrita, nitroglycerin, sprit, vikingar
.

Jag har gjort ett besök i helvetets mörkaste rum

Det här musikbildspelet tillägnar jag alla dessa unga som hamnade i helvetet redan innan de dog och till alla dem som vi svek eller inte eller inte ens orkade tänka på att hjälpa och till alla dem vi lämnade vind för våg i ett värre helvete än det helvete vi ens kan föreställa oss i livet. För alla dessa bröder och systrar som blev döpta men inte konfirmerade har jag gjort den här videon, eftersom alla förtjänar att bli ihågkomna.

Se på min video med en stor ödmjukhet eftersom nästan alla personer i videon sedan länge är döda. Några stycken blev mördade. Andra dog av sjukdom, självmord eller överdos. Man kan med säkerhet säga att alla de som dött, dog en missbruksrelaterad död. Ett litet fåtal blev nästan gamla. De flesta fick aldrig bli vuxna eftersom de slutade leva i unga år.

Kolla om andra bloggare har någon uppfattning om:
alkohol, dop, helvetet, heroin, hobstig, konfirmation, missbruk, mördad, opiater, paradiset, sjukdom, självmord, sprit, tiden, överdos
.