2009-04-15

Några ord till Sophie Lohede och hennes nära vänner ...



Det är svårt det här med döden eftersom vi vet så lite om den, eftersom ingen har kunnat berätta hur den är. Har du förresten tänkt på hur länge du skall vara död? Ibland har jag funderat på Kristina Lugns ord om: “att livet är den enda möjlighet vi har att inte vara döda”. Kanske spelar det ingen roll nu när ni har Internet däruppe. Du vet att jag vet hur svårt det kan vara att leva. Ibland kan den kalk vi alla måste släcka vår törst ur, vara mer bitter än vad vi orkar leva med. Sorgen och bedrövelsen över hur livet blev, kan ibland bli så stor att vi uppgivna låter oss föras tillbaka till den tidlösa Tiden. Jag sörjer dig verkligen Sophie, trots att jag aldrig fick tillfälle att lära känna dig och jag önskar så innerligt att jag fått säga dem till dig innan ... när du levde.



Jag tänker mig livet som en kort ljusglimt mellan två evigheter. Man skall inte vara rädd för döden, för om man tänker efter hur länge man skall vara död så förstår man hur kort tid man har att leva. Därför skall man vara rädd om livet och de få dagar man fått som gåva att leva livet.

Döden tänkte jag mig så är titel på en dikt av Bo Setterlind. I sin dikt liknar Setterlind döden vid en gammal odalman och sig själv vid en liten harpalt som lyfts upp i odalmannens korg, där den slutligen somnar.

Det gick en gammal odalman
och sjöng på åkerjorden.
Han bar en frökorg i sin hand
och strödde mellan orden
för livets början och livets slut
sin nya fröskörd ut.

Han gick från soluppgång till soluppgång.
Det var den sista dagens morgon.
Jag stod som harens unge, när han kom.
Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång!
Då tog han mig och satte mig i korgen
och när jag somnat, började han gå.

Döden tänkte jag mig så

Epilog
Det nedlagda åtalet för våldtäkt av 15-åriga Sophie Lohede i Jönköping, som tog sitt liv före rättegången, kan komma att tas upp igen. Att offret avlidit måste inte innebära att ett våldtäktsmål läggs ner. Enligt åtalet i Jönköping blev 15-åriga Sophie våldtagen 6-7 gånger av en 42-årig man, som även gav henne amfetamin. Men sedan flickan tagit sitt liv, lade kammaråklagare Erik Schreiber ner åtalspunkterna om dessa våldtäkter. Hans bevisning byggde på flickans egna uppgifter. 42-åringen medger att han haft sex med henne, men hävdar att det var frivilligt från båda parter.


Tiderna förändras men mönstret går igen
Det här musikbildspelet tillägnar jag alla dessa unga som hamnade i helvetet redan innan de dog och till alla dem som vi svek eller inte eller inte ens orkade tänka på att hjälpa och till alla dem vi lämnade vind för våg i ett värre helvete än det helvete vi ens kan föreställa oss i livet. För alla dessa bröder och systrar, som blev döpta men inte konfirmerade har jag gjort den här videon, eftersom alla förtjänar att bli ihågkomna.


Se på min video med en stor ödmjukhet eftersom nästan alla personer i videon sedan länge är döda. Några av dem blev mördade. Andra dog av sjukdom, självmord eller överdos. Man kan med säkerhet säga att alla de som dött, dog en missbruksrelaterad död. Ett litet fåtal blev nästan gamla. De flesta fick aldrig bli vuxna eftersom de slutade leva i unga år.

Läs även andra bloggares åsikter om eländet i Jönköping:
, , , , ,
.

2 kommentarer:

jnytt.se sa...

Åklagaren i Sophie-fallet JO-anmäls nu av Peter Lindberg, företrädare för föreningen med namnet Vanvårdad och Bortglömd.
.
Peter Lindberg JO-anmäler åklagaren eftersom han tycker att åklagaren tagit lättvindigt på fallet och att han bland annat hotat Sofies familj med att ta upp fallet igen även om flickan inte ville det, något som han tror kan kopplas till att hon begick självmord. Han tycker också att flickan skulle ha fått ett målsägarbiträde som kunde hjälpa henne i rätten.
.
Han är också kritisk till att Chefsåklagaren Jan Axelsson lade ner ärendet i januari 2008 när Lindberg tidigare anmälde att flickan for illa på behandlingshemmet Lövingstorp.

Anonym sa...

Trots upprepade kontakter med psykkliniken i Jönköping så tog en 42-årig kvinna i höstas livet av sig. Nu kritiseras länssjukhuset Ryhov av Socialstyrelsen.

Kvinnan hade legat inne för depression och självmordstankar, men skrevs ut när ny medicin hade gjort henne piggare. Två månader senare var hon död.

Socialstyrelsen konstaterar att att vården inte bedömt självmordsrisken ordentligt, att det inte fanns någon planering för om kvinnan skulle må dåligt igen och att kvinnans kurator struntade i att föra journal.

Psykiatriska kliniken på Ryhov ska nu åtgärda bristerna. Men fan tro det eftersom psykkliniken i Jönköping hela tiden gör om samma sorts självmål


Sommarens sista servitris
Om kyrkhundar