God morgon i regnrusket min kära Charlotte Joséphine! Jag skriver det här till dig och inte till någon annan än till dig. Jag vet att du kommer att skratta åt mitt tokiga påhitt. Som det här med Charlotte Joséphine som du inte ens heter. Men strunt samma, jag har något viktigt att säga dig.
Allra först vill jag berätta om en jul som jag inte kunde firade med dig och din familj eftersom det var på den tid som jag jobbade som volontär på Frälsningsarméns Härbärge för hemlösa. På julaftons eftermiddag, när jag var på väg till Härbärget såg jag två trasiga kolingar som satt och krökade T-dojan med päronsoda nere på perongen vid Slussens T-bana.
Jag minns det, som om det vore igår, den sorgliga scenen med de två ensamma gubbarna som ingen av de förbipasserande hade tid att bry sig om. Inte ens jag eftersom jag var på väg till Frälsis Härbärge.
Nu är det snart en jul igen Charlotte Joséphine, en jul som kommer att vara helt annorlunda än alla andra jular jag firat med dig och din familj. I år skall jag resa långt bort från dig för att fira jul på en annan plats med andra människor som behöver mig mer än du och din familj gör. Kanske blir det en sorgsen jul eller en glädjens jul. En jul blir det dock under alla omständigheter och julen blir vad vi gör den till. Tomtegröt & Skinka :-)
Det finns tillfällen då alla beslut är dåliga. Då måste du välja det alternativ du minst kommer att ångra. Allt annat vore fel.
Det enda jag med säkerhet vet, är att jag måste göra en lång resa till ett vindpinat land där varken björk eller tall kan växa. Ett land där vinden är så iskall att ingenting kan leva där mer än en kort tid innan vinden blåser dem till is. Där i detta köldens land lever två ensamma människor som fryser så illa att jag nästan faller i gråt när jag tänker på hur eländigt de har det. Där hos dem vill jag vara i jul. Där hos dem vill jag vara i år!
Allra först vill jag berätta om en jul som jag inte kunde firade med dig och din familj eftersom det var på den tid som jag jobbade som volontär på Frälsningsarméns Härbärge för hemlösa. På julaftons eftermiddag, när jag var på väg till Härbärget såg jag två trasiga kolingar som satt och krökade T-dojan med päronsoda nere på perongen vid Slussens T-bana.
Jag minns det, som om det vore igår, den sorgliga scenen med de två ensamma gubbarna som ingen av de förbipasserande hade tid att bry sig om. Inte ens jag eftersom jag var på väg till Frälsis Härbärge.
Nu är det snart en jul igen Charlotte Joséphine, en jul som kommer att vara helt annorlunda än alla andra jular jag firat med dig och din familj. I år skall jag resa långt bort från dig för att fira jul på en annan plats med andra människor som behöver mig mer än du och din familj gör. Kanske blir det en sorgsen jul eller en glädjens jul. En jul blir det dock under alla omständigheter och julen blir vad vi gör den till. Tomtegröt & Skinka :-)
Det finns tillfällen då alla beslut är dåliga. Då måste du välja det alternativ du minst kommer att ångra. Allt annat vore fel.
Det enda jag med säkerhet vet, är att jag måste göra en lång resa till ett vindpinat land där varken björk eller tall kan växa. Ett land där vinden är så iskall att ingenting kan leva där mer än en kort tid innan vinden blåser dem till is. Där i detta köldens land lever två ensamma människor som fryser så illa att jag nästan faller i gråt när jag tänker på hur eländigt de har det. Där hos dem vill jag vara i jul. Där hos dem vill jag vara i år!
Läs även vad andra bloggare anser om julen:
ensamhet, frälsningsarmen, hemlösa, härbärge, jul, julafton
.
4 kommentarer:
Tjena Max! Ronnie här, en kompis till Aldo sen många år tillbaka. Att döma av bilden på Charlotte så har du rätt angående "vackraste flickan i kvarteret"! Kan du inte ordna en blind-date åt mig med henne om hon är singel? ;) Har läst några av dina inlägg på nätet. Var något år sen jag hade kontakt med Aldo nu, så du får ge honom en stor kram från mig om du ser honom. Ha det bra!
/ Ronnie
*skrattar*
Fröken Charlotte Joséphine kan man inte dejta. Om någon mot förmodan skulle försöka så måste man komma rund hennes två bodyguards. Två pojkar som inte ens vår käre Aldo skulle försöka kringgå :-)
du är en väldigt fin mäniska och din fru med jag är helt säker på att dom mäniskorna fick än mycket trevlig jul och mycket värme och kärlek av er....
Bäste Anonym!
Jag brukar inte godkänna anonyma kommentarer. Men i det här fallet gör jag det eftersom du har fel i allt.
Den 22 december började det snöa, så där som det brukar göra i Anderna. På julaftons morgon låg bygden under en meter snö och en isande vind som påminde mer om Fimbulvintern än om en svensk jul. Klockan 20:00 var det bara 32 grader kallt och vinden hade mojnat till styv kuling.
Vid niotiden ringde tomten och berättade att både han och renarna frusit fast på något hustak och inte kunde komma förrän tidigast om två dagar.
På juldagens morgon tog jag mig ut med bössan och sköt en varg som vi stekte på spett i den öppna spisen. Skinnet fick damerna dela på för att värma sina frusna fötter.
Så var det:
Hur kul tror du den julen var :-)
Skicka en kommentar