Den svenska proffsboxaren Aldo Colliander

Jag lärde känna Aldo Colliander och hans familj på den tiden för länge sedan, då jag arbetade som fritidsledare på Ungdomens Hus och dygnet runt i Skarpnäck. Stadsdelen Skarpnäck var vid den tiden ett av Europas mest barntätaste bostadsområden. När barnen senare växte upp till ungdomar fanns, trots vetskapen om väldigt många barn i stadsdelen, ingen egentlig beredskap för att barnen skulle bli som ungdomar är mest. Det blev med andra ord ett jävla stök och bök i stadsdelen. Det var inte en lugn stund för oss som jobbade med ungdomarna. Var det inte det ena så var det något annat. För några av ungarna gick det helt snett i livet. För de flesta gick det rätt bra och för några få gick det förbannat bra. Aldo tillhör nog de sistnämnda!

Att drömma om sin framtid är alla förlänat

Den här killen skulle kunna vara en svensk grabb som är tvungen att bo i Danmark men jobba i Tyskland eftersom han inte kan försörja sig i sitt eget hemland på grund av att den svenska moralläran inte vill ha grabbar som den här killen. Den här unge mannen försörjer ett par tre stycken och vill att hans barn skall få det bra i Sverige. Egentligen är han inte så ledsen över att inte kunna få jobba i sitt eget land. Men han bekymrar sig rätt ofta om sina nära och kära eftersom han så sällan har möjlighet att träffa dem. Han jobbar på och hoppas att han en dag skall kunna flytta hem och jobba med stökiga grabbar och tjejer som slarvat bort sin framtid. Den här killen drömmer om en sann och riktig framtid!

Yankee Stadion morgonen den 27 juni 1959

Jag har aldrig tillhört dem som hävdar att det var bättre förr. En del var visserligen bättre förr med det mesta var sämre. När jag var 12 år var det rätt fattig. Ingen av mina kompisar höll på med det som vi idag kallar för träning. Om vi ville spela ishockey på vintrarna hade vi en spolad sandplan som vi fick hålla oss till och den enda utrustning vi hade var en gammal bandy- eller hockeyklubba. Om ingen hade någon puck så gick det bra med en träbit. Om grusplanen inte var spolad så spelade vi på gatan. När vi inte spelade hockey slogs vi mot grabbarna på Jönåkersvägen eller Gryksbovägen. Det var rena raka puckar på den tiden. Ingen sparkade eller hoppade på en slagen fiendes huvud tills han dog. Blåmärken, skrubbsår och ibland en sprucken läpp fick man tåla.

Det bästa av det som fanns när jag var liten var våra förebilder inom idrotten. Som den där tidiga morgonen den 27 juni 1959 när morsan väckte mig redan vid tretiden. Det var då som förmatcherna började till den stora matchen mellan Ingemar Johansson och Floyd Patterson. På den tiden fanns varken TV eller Video. Det fanns bara radiomottagare, som det hette på den tiden. Ingemar var vår stora idol och förebild. Vi ville bli och vara som han. Efter matchen blev hela världen som tokig.

Men tro inte att det bara var och lyssna, så enkelt var det inte på den tiden. Sveriges Radio fick inte sända matchen. I stället fick man vrida på en liten ratt på radion tills man hittade sändningen någon annanstans ... Radio Luxemburg tror jag att det var. En del av mina kompisar hade inte ens en radio. De fick lyssna med en liten kristallmottagare som såg ut som en rödvit rymdraket som man fick ansluta till värmeelementet för att få ljud. Så jävla fattigt var det på den tiden.

Aldo och hans dubbelgångare Aldo

Aldo Colliander gestaltas ofta med två ansikten: ett som blickar in i framtiden och ett som skådar tillbaka in i det förflutna. Just denna unika förmåga att fånga tiden som en rörlig linjal gör honom till den begåvade boxaren han är. Snabb som en panter och stark som ett lejon leder hans väg honom sakta framåt mot det utstakade målet. The Master of boxing!

Grythunden överlägsen segrare i dogfighting

Härförleden gick en match i dogfighting mellan en tysk herdehund och en liten engelsk grythund. Redan i första ronden visade herdehunden att storleken har en viss betydelse. Med ett fast grepp i motståndarens högertass slog han omkull sin lille motståndare med en sådan kraft att publiken ropade till domaren att bryta matchen. Herdehundens övertag var helt utan diskussion även i andra och tredje ronden samtidigt som herdehunden visade tecken på trötthet. I fjärde ronden hände det som vi äldre minns hände på den tid som Sugar Ray Robinson boxades. Herdehunden var helt uttröttad när grythunden vaknade till liv. Med en slagserie som var så lättfotad att inget öga hann se vad som egentligen hände, föll så tysken omkull med en dov duns. Grythunden var över sin motståndare och var just i färd att avsluta herdehundens karriär i dogfighting när en handduk slängdes in på plan. ”My first fight needed me to use groundstyles” sa en nöjd och glad grythunden efter matchen.

Från diplomboxning till professionell boxning

Den unge mannen med videokameran i högerhanden heter Roland. Han är en boxare i början av sin karriär. Han har just vunnit sin första match i diplomboxning. För de som inte vet vad diplomboxning är så kommer en förklaring definierad av Wikipedia, den fria webbencyklopedin:

Vid en diplommatch räknar domarna inte antalet utdelade träffar, hårda träffar är heller inte tillåtna, istället bedöms boxarens teknik och uppförande i boxningsringen. En diplommatch får inte under några omständigheter bli hård, den boxare som trots ringdomares tillsägelse fortsätter att satsa på slagstyrka diskvalificeras. Inom diplomboxning bedömer poängdomarna boxarnas teknik och intryck efter en femgradig skala, där en trea motsvarar godkänt och där den perfekte boxaren får en femma.

Sista gången jag träffade Roland var han knappt var en tvärhand hög och i den åldern då smågrabbar brukar lära sig cykla på tvåhjulingar. Inte mycket för världen alltså. Idag är han större än Aldo, i vart fall på jorden om än inte i boxning. Man kan ju undra vad det skall bli av den gossen? Som jag ser det bör Roland ha rätt bra kvalifikationer för att bli en bra boxare. Han har tyngden och han styrkan. Att Roland också är lillebror till Aldo Colliander bör inte ligga honom i fatet.

Ännu en gammal kämpe blir herde på heltid

Den förre världsmästaren i Cruiservikt (ligger mellan lätt tungvikt och tungvikt) Robert Daniels som ännu en gång förlorade en match mot Aldo Colliander, kommer nu att lägga av med boxningen och bli präst på heltid. Han kommer som präst arbeta med stökiga ungdomar och lära dem ”The nobel art of selfdefenses”. Daniels går alltså samma väg som gamle George Foreman. Jag är helt övertygad om att Daniels blir en bra präst och jag tycker att det är stort när gamla boxare avslutar sina karriärer med att ta tag i tillvarons största frågor. För övrigt önskar jag den gamle kämpen lycka till med allt. Om Robert Daniels får för sig att återvända till Sverige som präst, socialarbetare eller bara som turist så är han välkommen att bo hos mig och min familj. Vi kan säkert ordna så att Aldo möter upp vid flygplatsen för vidare transport hem till mig. Jag misstänker att Robert och Aldo har en del hjärtefrågor att samtala om. Stökiga ungdomars behov av förebilder till exempel. Om Wally bjuder på middag på Stora Hotellet är han också välkommen :-)

En boxningstränares vardag i tre bilder

Det kan inte vara så särskilt lätt att vara boxningstränare för de riktigt stora killarna i tungviktsbranschen. Å andra sidan, är man tillräckligt bra så blir det resultat, inte tu tal om den saken. Nu väntar vi på galan i Karlstad den 15 september. Att teamet Aldo Colliander och Manny Masson kommer att visa framfötterna är det nog ingen som tvivlar på eftersom de har ett större mål än Karlstad i sikte. I boxning gäller det att vinna varje delmål på vägen mot de riktigt stora kämparna som förvisso inte behöver vara jättestora. En hel del tungviktsmästare har faktiskt varit förvånansvärt små om man jämför med de stora japanska sumobrottarna (se nedre bilden :-) För övrigt så är Aldo inte med på någon av bilderna ovan eftersom han håller på med löpträning just nu.

Artest, Masson, Maskaev and Peter in NYC

Det verkar hända en del stora saker i New York City. Bilderna är från en stor presskonferens härförleden. Den enda som saknades är väl Tyson som tydligen blivit ersatt av superbasketliraren mister Artest. Att Aldo Colliander inte var på plats berodde enbart på att han just nu vässar klorna inför viktigare saker än att möta pressen. Det räckte mer än väl att hans vän och tränare Manny Masson var på bild för att sätta lite färg på tillvaron eftersom King börjar tappa sin färg. Han blir ju bara vitare och vitare på hjässan. Herrarna Maskaev och Peter var desto färgrikare!

The Next Heavyweight Champ

The Next Heavyweight Champ and ...
The Next Heavyweight Champ after The Next Heavyweight Champ :-)

Aldo Colliande plus Manny Masson är Sant

Många människor tror att schack är en sysselsättning för begåvade. Så är det inte eftersom "konsten att spela scack" egentligen bara handlar om att kunna kombinera ett litet antal pjäser på ett visst sätt som gör att man vinner över sin medtävlare. Det är precis samma sak i boxning där pjäserna kan kallas slag. I schack kallas de bästa spelarna Stormästare och i boxning för Mästare. Det gäller i båda fallen att kunna kombinera teori och praktik. Det som gör båda sporterna så intressanta är att det finns en osäker variabel som gör att en given vinnare inte alltid vinner. Nämligen förmågan att vara helt strukturerad även i underläge. För att bli en bra boxare eller schackspelare måste man kunna kombinera teori och praktik under matchens alla olika delar. Det är därför viktigt att en spelare hittar en mentor med stor erfarenhet och kunskap. Det är just det som nu hänt Aldo. En av de bästa tränare som finns, Manny Masson, har tagit Aldo till sin adept. Om nu personkemin stämmer mellan Aldo och Manny kan det bli ett stort steg i den svenska boxningshistorien.

Till alla barn i Karlstad och hela Värmeland

Det gäller att vara först på plats om man skall kunna se när Aldo boxas den 15 september. Men är man så där jätteliten så man knappast syns så kommer man nog inte in på proffsgalan i Löfbergs Lila Arena för alla de vuxna som tränger sig och vill se bäst. Då kan man göra som Nalle Puh och hans vänner. Då kan man sätta sig högt upp under ett träd och titta på molnen i stället, för där kan man se som i en spegel hela proffsgalan. Boxning kallas för the noble art of selfdefense som betyder den ädla konsten att kunna försvara sig. Det bästa med boxning är att man inte behöver bråka tillbaka om någon bråkar och så för man vet att man kan försvara sig om man måste. När jag var lite liten var jag så där liten som Nasse är. Jag var nästan jämt så där jättearg, för det var alltid något jag behövde vara arg på. Som den där pojken som hette Krut och som var elakast på gatan och jämt bråkade med mig. Då blev jag så arg att slogs mot Krut fast han var mycket större än jag. Krut var den dummaste och elakaste pojke jag kommer ihåg från min barndom. En riktig idiot!

Colliander leker med barnen i Karlstad

Igår blev The Black Prince of Music, Showbiss and Boxing, mister Aldo Colliander utmanad av den blivande världsmästaren i tungviktsboxning Little Big Man of Karlstad, Lasse Liten Walcott, i Bergviks köpcentrum i det sköna Värmlands vackra huvudstad. Eftersom Colliander blivit helt förälskad i Karlstad och till och med skulle tänka sig att flytta dit och dessutom älskar barn så lät han den lille fightern vinna matchen redan i första ronden. Efter matchen sa Aldo att det varit en bra match och att han gärna ville ha en autograf av Lasse Liten Walcott eftersom grabben kommer att gå långt i The noble art of selfdefense. Varje sann gentleman måste vara kunnig i självförsvar. Så är det bara! Little Big Man of Sola in Karlstad kommer att bli lika stor som Muhammad Ali The Great menade den nordiske tungviktsmästaren Aldo Colliander from Skarpnäck Town.

I väntan på nya nyheter uppvisas nya nyheter

I väntan på nya nyheter om Aldos kommande äventyr i Karlstad den 15 september får vi hålla tillgodo med två helt nya kampsporten, nämligen terrafight och businessfight.

I terrafight låter man en liten terrier kämpa mot en annan hund som SKALL väga minst fem gånger så mycket som terriern. Om den stora hunden orkar tjafsa med den lilla terriern mer än tio minuter har den stora hunden vunnit. Om den stora hunden flyr innan tio minuter gått till ända har den förlorat. I bilden ovan flyr den stora hunden efter bara tre minuter vilket betyder att den lilla hunden vunnit. Så går det till :-)

I businessfight låter man två sköna finanslejon mötas på öppen gata. Kampen går ut på att de skall försöka övertyga den andra kombattanten om vem som är rikast. Businessfight påminner mest om den uråldriga japanska sumobrottningen med enda skillnad att man i businessfight måste välta omkull motståndaren med argument och inte med fysisk styrka. Den vinner som orkar tjafsa längst. Businessfight är den enda kampsporten som inte har någon gräns i tid. Den kortaste matchen varade endast tre dagar, sedan en av kämparna svimmat sedan han blivit informeras att skattemyndigheterna sökte honom för skattebrott.

Från lilla Skarpnäck till Vintergatans andra ände

Jag minns när den här mannen var en liten pilt med en ännu mindre hundvalp. Utan att överdriva tror jag att jag DÅ skulle ha kunnat lägga ner honom i en brottningsmatch. Den saken är NU inget att tänka på. Det finns drygt 6.100.000.000 (6,1 miljarder) människor på jorden. Av alla dessa människor så är det bara drygt 100 som rankas som bättre boxare än Aldo. Med ranking menas inte att det är 100 som är bättre än Aldo. Det menas bara att de rangordnas högre, än så länge. Än så länge!

Sola i Karlstad tränar inför MATCHEN

Aldo Colliander hårdtränar i gula handskar inför proffsgalan i Löfbergs Lila Arena den 15 september. Det är inte en lugn stund. Till allt detta är det en hel del på resande fot. Härförleden var han i England för att hälsa på bekanta. Nu är det bara att hålla båda tummarna för att han inte slår sönder höger på sina sparringpartners. Kör hårt Mr Aldo Colliander :-)

Turkiet nästa för Aldo Colliander

Inom kort kommer Aldo och han nya promotor Anders Holmberg att resa ner till Europas sydöstra hörn för att delta i den första historiska boxningsgalan i Turkiet. Detta är en stor händelse för svensk boxning eftersom Turkiets urgamla nationalsport brottning nu får en rejäl konkurrens av boxningen, där vi svenskar faktiskt får lov att känna lite stolthet eftersom Sverige blir representerat av vår bästa boxare. Nu börjar det verkligen likna något. Nästan som på Ingemar Johanssons tid då hela landet höll andan!

Här skriver Aldo kontrakt på för LLA-galan

Foto: Örjan Söderlund

Aldo Colliander sken som en sol när kom till Karlstad i går och skrev på kontraktet för att boxas på proffsgalan i Löfbergs Lila Arena den 15 september. Colliander skrev också kontrakt med Anders Holmberg som ny promotor. Nu siktar paret på en EM-fight 2008. Kontraktet med Anders Holmberg sträcker sig året ut till att börja med. Det känns bra att ha svensk uppbackning och att helt slippa vara i händerna på utländska promotorer, säger Aldo Colliander. Läs mer här

Att riskera hälsa och karriär för nålpengar

Mr Aldo Colliander skapade tumult under invägningen i Göteborg härförleden. Aldo var inkallad som reserv för Johan Thorbjörnson och skulle möta tysken Werner Kreiskott. Det blev ingen match eftersom Aldo vägrade att gå någon match eftersom han inte vill riskera sin karriär och sätta tio års boxning på spel för 15000 spänn. Personligen blir jag förvånad över att yrkesmän som Aldo överhuvudtaget blir erbjudna så små nålpengar för att erbjuda sina tjänster. Det är ju inte helt riskfritt i boxningsring. Varken för hälsa och vidare karriär, oavsett om man vinner eller förlorar en match. Det finns en regel som säger att båtnadsvillkoret måste vara upfyllt om man skall ge sig in i ett projekt. Det betyder, förenklat, att den eventuella vinsten man kan göra i projektet måste vara till båtnad (fördel). Vilket med andra ord betyder att vinsten i vart fall inte får understiga insatsen. 15000 kronor i lön verkar inte uppfylla båtnadsvillkoret, vilket med andra ord är en matematisk förklaring till att Aldo Colliander inte ville ställa upp!

Vad är det som händer